I båda mina graviditeter har jag haft bäckenrelaterade smärtor från ca vecka 12. I min förra graviditet visste jag först inte vad det berodde på, ”man kan ju inte ha foglossning så tidigt”, sökte tillslut till rek sjukgymnast och fick råden ”undvik detta och detta och använd detta bälte”. Bältet hjälpte mig inte alls, kändes snarare obekvämt och en sak som jag skulle undvika var Yoga som egentligen var det som annars gjorde att kroppens andra ”gravbesvär” försvann. Denna gång vet jag betydligt mer och trots att besvären kom samtidigt som i förra grav har jag hittat strategier för att kunna göra det jag vill utan att förvärra smärtan och hålla mig rörlig. Jag tränar idag bla Ashtangayoga regelbundet och trots en hel del utfallsrörelser, stående på ett ben, bakåtböjningar och öppnande rörelser för bäckenet så har jag inte mer ont efter ett pass än innan. Häromveckan var jag på ett sk ”Gravidyoga-pass” och kunde sen knappt gå i två dagar. Märkligt, yoga som yoga eller vad är det egentligen som är ”the magic trick”?

Tänk en låda som hålls ihop av surrade pinnar. Om lådan faller in mot mitten pga att de knutar som håller ihop lådan har blivit lösa så säger det sig själv att det blir ostabilt och pinnarna nöts mot varandra. Skulle man sedan sätta ett bälte runt lådan på fel ställe kommer den falla ihop ännu mer och belasta strukturen ytterligare. Fyller man istället strukturen med något mer hållbart så kan pinnarna, trots instabila knutar, fortfarande hålla sin struktur. Har man dessutom stöttande struktur runt om lådan blir den desto mer stabil trots att pinnarna inte riktigt sitter ihop. Så, att bäcken blir instabilt kan vi aldrig påverka, det är som det är. Men smärta kan undvikas med rätt aktivering av de inre musklerna i bäckengördeln för att hålla bäcken på plats, samtidigt som de yttre musklerna hjälper till att stötta.

Vi vet att inaktivitet gör att musklerna blir svagare, ändå är det rådet som oftast ges när kvinnor söker för s.k. folglossning ”-Undvik A, B, C, sätt på dig detta bälte”. Sen ordinerar man vila, sjukskriver, ger kryckor etc för de med riktigt svåra besvär. Tänk om man istället hade gett aktuella råd och hjälp med att hitta musklerna som håller bäckenet stabilt? Läste nedan i en artikel från 1997, modellen de pratar om är att ge kvinnor sjukgymnastik med fokus på att aktivera bäckenbotten och djupa bålmusklerna för att kunna hålla sitt bäcken stabilt.

”Eftersom endast varannan gravid kvinna får besvär, och de flesta bara får lindrigare besvär om behandlingen inleds i tid, kräver denna modell få resurser. En sjukgymnast kan handlägga 1 000 gravida kvinnor per år, och sjukskrivning under graviditet för ryggont och bäckensmärta kan reduceras från i genomsnitt 53 dagar till 30 dagar. Detta innebär att sjukgymnastens lön sparas in flerfaldigt för försäkringskassa och arbetsgivare. Till detta kommer både minskad smärta och ett ökat välbefinnande för kvinnan, vilket inte kan uttryckas i ekonomiska termer.” (http://ltarkiv.lakartidningen.se/1997/temp/pda15104.pdf)

Det finns alltså till och med en ekonomisk vinning för samhället att hitta en bättre behandlingsmodell för bäckenrelaterade smärtor under graviditet. Galet att det är som det är. Dessutom vet jag att många besvär kan undvikas med behandling av felställningar i bäckenet och ryggen, saker som inte heller blir bättre av vila och inaktivitet. Jag förstår inte varför man hellre ger råden till kvinnor under och efter graviditet att undvika/utesluta istället för att ge kunskap om vad som faktiskt kan göras.

Skillnaden på Ashtangayoga och gravidyogapasset jag var på är aktiviteten och fokusen på bäckengördeln i sig. I Ashtanga jobbar man med funktionell rörelseträning där man aldrig töjer i en avslappnad position, utan alltid jobbar med anspänning och förlängning och ett stort fokus på att stabilisera kroppen inifrån och ut med början i bäckenbotten. Många gravidyogapass har ingen fokus på att stärka utan mer att skapa lite rörlighet i en annars ganska otymplig kropp, ge andningsmönster som kan underlätta under förlossning och även att ge mamman en stund för sig själv där hon kan skapa band med sitt nya barn, vilket också är bra såklart men inte helt bra om man exempelvis är en person som gärna pressar sig lite och tränar på när man väl ska träna.